Jag sov länge idag. Drömde intensiva drömmar. Igår var ytterligare en lång dag då fler familjehemligheter uppdagades. Jag känner att jag behöver bearbeta vad jag känner men vet inte hur.
När allvarliga saker händer i livet tenderar allt annat att kännas banalt. När kriget i Ukraina bröt ut tog det mig lång tid innan jag skrev ett nytt inlägg här på bloggen eller målade klart den tavlan jag påbörjat för det kändes som att vad jag än skrev eller målade var det för lite och skulle inte göra allvaret rättvisa.
Å andra sidan har jag också ”klängt” mig fast vid min blogg som om det vore min enda vän under perioder när jag haft starka känslor, sexuell frustration och känt ensamhet.
Just nu känns min nya skissbok banal. Och jag känner mig ”fast” i den. För så här:
Jag provade att attackera denna skissbok på ett litet annat sätt. Jag skissade snabba enkla idéer på alla blad. Gick sedan tillbaka till första sidan och fyllde på med lite mer detaljer och arbetar mig igenom alla blad på samma sätt. Jag har i skrivande stund alla sidor halvfärdiga, det saknas bara detaljer och utförande. Så jag har ingen frihet att uttrycka mig.
För uttrycket ligger i skissen, bearbetningen av en bild (detaljer och skuggningar) är en annan typ av process.
Emotionellt är jag inte alls på samma plats som jag var när jag började skissboken. Den är lekfull. Jag vet faktiskt inte exakt vad jag känner just nu, men jag känner mig inte lekfull. Jag önskar jag kunde krypa in i någons famn.
Men samtidigt, kanske är det banala en viktig del i livet också. En kontrast till det allvarliga och en plats att vila i.
Detta är i alla fall första sidan i min nya skissbok.
Hedenvinds Bilder 