Jag har under en lång tid kämpat mot meningslösheten. Vissa dagar känns den starkare än andra. Varje dag är kanske inte lik den andra egentligen men det kan kännas så.
Jag har förvånats över hur lätt det har varit att få kontakt med människor sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm. Jag känner numera väldigt många och skulle kunna umgås dygnet runt. Men det är ytterst få som jag tycker att jag verkligen kan prata med.
Jag brukar säga att jag inte tänker framåt. Jag planerar bara motvilligt min närmaste vecka mest för att alla andra planerar så ska något bli av måste man anpassa sig. Jag har alltid levt i nuet. Men även om det är sant till stor del så är det aldrig så enkelt.
Jag har alltid planerat mina egna studier. För jag har alltid haft något jag försöker lära mig, och man lär sig bättre om man har en läroplan. Så nu tänker jag att en utbildande vinresa är min framtid och det som kan ge mig min mening tillbaka.
Att veta att man har en framtid, att veta att något är stabilt i livet ger det en känsla av mening.

