Jag upplever glädje under fysisk aktivitet. Att röra sig frisätter endorfiner, vilket ju kallas för glädjehormonet av en orsak. Det är en känsla jag upplevt många gånger i mitt liv. Jag vet inte hur det känns att ta droger, men jag tycker mig förstå beskrivningen ”hög”. För det är så man kan känna sig, som att man är högt upp och allt är lätt.
Jag känner också glädje när jag umgås med vänner eller när jag jobbar på vinbaren och har härliga gäster. Energin man upplever i möten med människor kan skapa den där lättsamma känslan, som att man orkar mer än vad man borde.
Min gissning är att de flesta som läser detta kan relatera till dessa två exempel. För kanske är glädje lättare att beskriva och något vi oftast är överens om, medan lycka är något mer individuell?
Jag tror att vi alla kan gissa oss till om någon känner glädje bara genom att titta på dem, men det är nog svårare att bedöma om någon är lycklig.
Igår hängde jag med två vänner till mig (ElJo) som beskriver glädje som tomteblosset medan lycka är det underliggande och mer varaktigt. Jag tyckte det var en bra beskrivning.
ElJo är ett par som älskar varandra innerligt och alltid är respektfulla mot varandra. Jag har aldrig hört dem säga något negativt om varandra under de fyra år jag känt dem. De uttrycker sin lycka som bottnar i deras relation. Men det finns också en glädje som de delar, särskilt när de dansar. Och kanske kommer glädjen också från en nästan barnslig nyfikenhet som de delar.
För glädje och nyfikenhet är nog lite besläktade.
Hedenvinds Bilder 