Det är underbart att skratta och det är underbart att ha roligt, men för min del har jag andra behov som är större. Jag har förstås gärna roligt men jag behöver inte ha det varje dag. Men jag behöver andra saker varje dag.
Något jag önskar jag hade varje dag är att ha förtrolighet med någon. Att byta tankar med någon. Att lita på någon. Att bygga ett liv tillsammans med någon. Att lära känna någon på djupet.
Men vad ska man kalla den känslan? Jag gillar inte ordet tillfredställelse för jag upplever att det ofta används synonymt med något i stil med jag nöjer mig. Och det är inte en korrekt beskrivning av det jag talar om.
Ordet meningsfullt träffar nog mer rätt.
Och kanske är känslan av meningsfullhet bästa vän med lyckan? Eller är de till och med samma sak?
Det finns många andra saker som ger mig känslan av meningsfullhet också förstås men att vara nära någon på alla plan ligger högt upp.
Man hör ofta att man inte ska binda upp sin lycka på andra. Överlag ogillar jag sådana uttalandet för det är som att vi alltid ska heja på varandra att hålla distans till andra människor istället för att våga skapa djupa band. Det är onaturligt för oss att vara ensam. Har man tur att hitta någon som är speciell kan det öppna en hel värld. För en människa kan ha en hel värld inom sig. Det gäller bara att vara lite nyfiken.
Nu sägs förstås orden att ”inte binda upp sin lycka på andra” för att stötta de som är olyckliga för att de inte hittar någon eller hittat fel partner.
Sen tror jag självklart inte heller att hela lyckan ligger i någon annans händer (tack och lov sa den eviga singeltjejen).
Hedenvinds Bilder 