Det lilla värdefulla 

Mänsklig kontakt är förstås ett grundläggande behov vi människor har och en av de beståndsdelarna vi behöver för att känna lycka.

Jag tror de allra flesta längtar efter att ha en nära, en som är din nummer ett och tvärtom. Det kan vara en livspartner, barn eller annan närmaste. De man har daglig kontakt med. 

Men sen behöver man en ring utanför det, några nära vänner. De man träffar regelbundet. Man berättar inte oväsentligheter för dem, det vardagliga, men man kan prata om det som just då snurrar i huvudet. Om det så är rädslan för Le Pen eller vilket gott vin man provade förra veckan. 

Sen kommer nästa ring på vattnet, den som är lite längre ut men ändå inte oviktig. I mitt fall mina stamgäster på vinbaren, eller personal på mina favoritbarer som direkt vet vad jag vill ha. Den energin som man delar betyder något.  

Men jag tror inte man ska underskatta de allra yttersta ringarna heller.  De som man inte känner eller kommer att träffa igen, men som för en kort stund ger något om än i det minsta tänkbara. För i alla de där korta mötena ”jag önskar dig en trevlig dag” från personalen på ICA, eller hon som höll upp dörren när man kom med sin cykel, i det ligger en äkta välvilja. Att känna den välviljan från en främling som inte egentligen har någon anledning till att bry sig, kan lätta de tyngsta känslorna. När världen känns som mest galen, och hoppet om mänskligheten känns förlorat kan den där lilla gesten räcka för att ge tillbaka tron. 

Tron att de flesta människor är ändå ganska bra. 

Men även om människor är en stor del av vad lycka handlar om så finns det mer…