Jag läste ett gammalt inlägg som jag skrev 2018 (på min gamla blogg). Där beskrev jag mig själv som någon som kanske inte var så känslosam men som var sinnlig.
Idag ser jag nog på mig själv lite annorlunda. Jag tycker att jag har varit känslosam en tid. Man förändras och det är ju inte så konstigt för man får nya erfarenheter och de påverkar vår personlighet.
Men sinnlighet har varit en del av mig sedan jag föddes. Jag upplever dofter och smaker intensivt. Jag känner material mot min kropp och jag inte bara hör utan känner ljud.
Sinnlighet är ju vad vi uppfattar med våra sinnen, så ibland kan det vara till hjälp att stänga ner andra sinnen.Man kan till exempel blunda, eller till och med sätter på sig en ögonbindel och doftar på något.
Alla små vardagliga saker kan bli en njutning om man vill. Som att njuta av rena lakan som doftar gott. Att smörja in mig med väldoftande krämer som inte bara är en doftupplevelse utan även en känsloupplevelse för kroppen. Eller äta något gott; min senaste favorit maträtt är levainbröd med extra virgin olivolja samt lite havssalt. Ett glas vin till det och min middag och min lycka är oändlig 🙂 Och förstås använder jag mina vackra glas – så även ögat njuter. Bara att dämpa belysningen och tända ett ljus kan göra skillnad.
Små njutningar i livet handlar om att ta sig lite tid att stanna upp och känna efter. Hur doftar något? Hur smakar det? Hur känns det mot min kropp? Det är ett sätt att känna sig levande.
Att njuta av sina sinnen är besläktat med lycka. Eller kanske är det lycka?
Hedenvinds Bilder 