Ingen Tävling

Jag kände en man som berättade hur han som ung hade haft ett stort bekräftelsebehov vilket yttrat sig i en ständig jakt på kvinnor. Han hade den där klassiska lilla svarta boken där han skrev ner alla sina erövringar. De var många namn i samlingen. Han hade alltid varit berusad och han träffade inte kvinnorna mer än en gång. Klassiskt, eller hur? 

Här kan jag sluta berättelsen och du som läsare nickar säkert igenkännande för vi har väl alla mött ”honom” någon gång? 

Men om man lyssnar på människor, om man ställer frågor utan att döma brukar de där plastfigurerna få liv. Och så var det även beträffande honom. 

Mannen i fråga beskrev hur vanligt det var att kvinnorna han erövrat varit helt passiva under sexakten och han hade tänkt ”håller jag på att våldta henne nu?”. Det var ångestladdat för honom. Han uttryckte att hans största önskan var att ha sex med någon som verkligen åtrådd honom.

Hans erfarenhet var förvånansvärt låg beträffande allt tänkbart inom sex för hans sexliv hade varit enkelt, fantasilöst och slentrianmässigt. Han hade haft många kvinnor men ingen kvalité och inget utforskande vare sig tekniskt eller emotionellt. 

Till slut mött han dock någon som förändrade allt för honom, och nu kunde han se tillbaka på sitt tidigare liv med stor självinsikt. Men ångesten klingade i rösten när han berättade sin historia. 

Jag upplever att män har tappat sin röst i vissa avseenden. De har få platser där de kan öppet tala om vad de känner och upplever. 

Jag tror män har två saker emot sig. Det ena är att vi fortfarande lever i en värld där machokulturen är stark vilket får många män att känna krav på sig själva att inte visa ”svagheter”. 

Det andra är den kollektiva skulden av att vara man. På samma sätt som svenskar kan känna gentemot en icke svenskfödd. Som att man känner att man inte vill ta utrymmet för att man vet att man har fördelar som andra inte har.

De män som inte känner skuld uttrycker sin känsla av orättvisa, vilket ofta väcker irritation från kvinnor som tycker att det är befängt för de har ju trots allt fortfarande mer makt. Och så snurrar det på. En grupp ställer sig mot en annan. 

Men det är ju ingen tävling. Och det finns utrymme för fler röster än en. Jag tror att det är bra att alla får berätta hur de upplever saker. Och vi mår bra av att lyssna på varandra utan att tycka att någon tar bort något från oss bara för att de också har känslor och upplevelser.