Att Ha Fel

Jag har haft fel om många saker i mitt liv. Om människor, händelser så väl som fakta. Att ha fel är oproblematiskt. Naturligt. Man har fel och sedan rättar man till det. Ibland kan jag ändra mig om något flera gånger för ny information, nya tankar eller nya omständigheter förändrar gamla ”sanningar”. 

Men mest handlar det om att jag är skeptiskt till tanken att det finns en absolut sanning.

Ibland har jag haft fel om människor. Trott att de varit ”bättre” än vad de var. Men att ha den inställningen till människor; att man ger dem en chans och ger dem möjlighet att vissa sitt bästa jag, det är ingenting jag skämmas för. Jag tror hellre för gott om någon och har fel, än tvärtom.

Det är ju dessutom ett samspel mellan människor. Min handling kommer från din handling osv. Och just därför kan man behöva ge människor några fler chanser än vad de kanske förtjänar.

Men om man ger människor många chanser måste man förstås också få tillbaka något, annars gör man våld på sig själv förstås. Svår balans det där. 

När det gäller fakta tror jag på att vara helt prestigelös i att ha fel. ”Oj, jag trodde det var den druvan i det vinet, men jag hade visst fel”. Och sen vet man hur det är till nästa gång. Det finns ingen skam i det. Det är så man lär sig. Kunskap är ju en pågående process och man kommer (tack och lov) aldrig vara färdig.  

När det kommer till händelser. Då kan det vara svårare. Vems sanning talar vi om? Plötsligt måste vi bli filosofer. Vi kan ju aldrig veta med säkerhet. Vi har ingen inspelad version som vi kan luta oss mot. Alla har sin bild av hur saker har varit. Vi kan bara lyssna och kanske acceptera de olika historierna trots att de säger emot varandra. Den är knepig. 

Det känns nästan som en vattendelare mellan folk beträffande hur de hanterar sina fel. Om det så berör fel som tänkts, trots eller gjorts. Man kan välja att erkänna sitt misstag och be om ursäkt om det behövs, anstränga sig att inte begå samma misstag igen (vilket förstås kan hända ändå) men man förnekar inte sin skuld. Man måste ha mod att se sina egna fel.

Men många väljer hellre att fåfängt förneka sina fel, och gärna hitta ett sätt att lägga skulden på någon annan. Älta om och om igen vems fel det egentligen var. Älta kanske mest för att övertyga sig själv om sin oskuld. För nog hade hen ända kunnat säga si och så och då hade allt varit annorlunda?

SD gör ofta så (och Trump och många fler förstås). De är som tonåringar som går omkring och tänker på det fel som om uppstått och försöker smita undan ansvaret helt genom att förändra fakta så att det ska passa dem. 

Det är ju märkligt, för oftast skulle man komma undan lättare genom att bara säga förlåt eller rätta till sitt fel.