Ifrågasätta

Jag upplever att många SD-väljare och Trumpälskare är det på grund av något slags tonårsliknande behov av att alltid tycka tvärtom (mot etablissemanget). Det är alltså inte så viktigt VAD man tror på. Det är viktigt är att inte tro på det som ”alla” andra tror på. 

Jag tror det bottnar i en låg självkänsla. Känslan av att vara osynlig i en stor värld. En bland andra. Alla längtar efter att bli sedda (på olika sätt) och många tror jag längtar efter att vara unika. Att inte bara vara en i vimlet, i ”myrstacken”. 

Kanske har man ingenting annat i sitt liv som ger känslan av att vara en unik individ. Det enda man har är sin trotsighet. 

Men är det egentligen korrekt att använda tonårs-liknelsen?  

Det finns ju nämligen en stor skillnaden på den typen av person och en tonåring. En tonåring har vuxit upp i en miljö de själva inte valt. De kan behöva ifrågasätta alla sanningar och regler som föräldrar och skolan satt upp. Det är en process att testa sina egna åsikter. De flesta går igenom olika tankar och idéer som de sedan förkastar i sin utveckling. 

Men att som vuxen välja att stötta ett samhälle som gör skillnad på människor av hudfärg, kön eller sexualitet är kanske inte så tonårslikt. Det är inte barnsligt heller om man tänker på det. Det är ogenomtänkt, korkat, osäkert, empatilöst, fantasilöst och elakt.