Varför tror så många att lögnen är bättre än sanningen? Det är bara irriterande att möta lögner, och det omöjliggör möjligheten att bli förlåten.
Och tänk så dumt – för finns det något mer ljuvligt än att bli totalt förlåten?
Om någon ärligt bara berättar hur det är, vågar blotta sig och vissa sina känslor så finns det väl ingen som inte smälter omedelbart.

Jag tror till och med att få saker kan stärka ett band mellan människor så starkt som när någon säger ”förlåt”.
Det behöver förstås inte vara just det ordet. Ibland kan man säga ”jag älskar dig” eller om de orden känns lite för starka kanske hitta ett sätt att visa vad man känner. För nu talar jag inte om partner-kärlek. Utan alla relationer. Vänskap och familj. Men man måste våga visa vad man känner.
För tänk ändå hur ljuvliga är inte alla de starka orden, och alla de stora gesterna.

Att vara ärlig och att blotta sig lagar allt. Det finns ingenting som inte går att laga. Alla vänskaper är värda att kämpa för.

