Frikort

Del III

Jag har en kollega som väcker känslor hos nästan alla hon möter. Jag kan också känna irritation men lärt mig att vara tolerant och låta vissa saker passera (angående hennes bristande kunskap om service, dock inte när hon visar sin rasistiska sida, vilket jag la ut texten om för några dagar sedan). Mina kollegor vägrar dock att jobba med henne.

Anledningen att jag accepterar att jobba med henne är dels för att jag tar ansvar gentemot företaget och dels för att jag tycker lite synd om henne. Hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel och kanske är hon för gammal för att orka lära sig. 

Men just detta funderar jag kring…att vi ursäktar vissa människor och tillåter dem en annan frihet än vad vi tillåter resten av vår bekantskap…

Är det rätt eller är det fel?

Jag vet inte.

Får man ett frikort för att man är äldre? Eller för att man avviker på något annat sätt? 

Jag tror i grund och botten att man ibland kan unna sig att ge människor en ny chans och man kan låta bli att irritera sig på deras dåliga egenskaper, för vem ska egentligen bestämma vad som är en dålig egenskap. Och om man inte vill vara relativist så kan man fundera på hur man själv uppfattas! Jag har sett en del hos mig via hennes ögon, och kan förstå att det finns andra perspektiv än mitt.

Rätt och fel är svåra saker!