Normalt går jag fort men det händer att jag tar mig tid, stannar upp eller vandrar med långsamma steg. Det gör mig medveten om min omgivning. Igår var en sådan kväll. I vinden avslöjade hösten sin närvaro. Jag kunde känna den mot min hud och drog in dess doft i mina lungor. Och i mitt bröst kunde jag känna höstens känsla. Den där ambivalenta känslan som bara hösten ger. En sorg och en lycka som pendlar mellan varandra så fort att det känns som samma sak.
Höstens första dagar påminner mig om att jag inte tog tillvara på sommaren, men bredvid den känslan finns en annan. En lockande känsla av möjligheter. Jag tror den känslan kommer från skoltiden, då en ny termin alltid kändes spännande samtidigt som den ljuvliga sommaren fick ett abrupt slut.
Numera förändras inget speciellt mellan sommar och höst men känslan består av att hösten kan erbjuda något som inte sommaren hade. Inte minst för att jag kopplar ihop hösten med mer utrymme för kreativitet.
Du kommer nog att få se många oljemålningar framöver för jag både slutför en hel del gamla påbörjade samt börjar på nya. Så ja, min kreativitet är på högvarv – jag har inte träffat en människa på ett par dagar…😬
Hedenvinds Bilder 