Det är få människor som jag känt åtrå till. Jag vet inte varför jag fungerar så, men så har det alltid varit. Men även om det är en sorg för mig att jag inte har en partner att utforska min sexualitet med, så har jag min fantasi. – och jag har mina teckningar.
För min sexualitet är inte bara riktad till någon, den är också en del av mig – för mig.
Ibland har sorgen att inte ha sex (och kärlek) varit överväldigande. Ångestframkallande och pressat mig till en gräns som jag knappt kan beskriva. Ibland har jag undrat om jag stundom tappade mitt förnuft.
Redan som barn tecknade jag erotik. När jag tecknat klart så förstörde jag mina teckningar noggrant i rädsla att mina föräldrar skulle hitta dem. Jag minns hur jag rev sönder dem i små, små bitar, spolade ner dem i toaletten eller om vi var på vårt landställe så grävde jag ner dem i jorden.
Som vuxen tog det tid innan jag vågade visa mina teckningar och det tog tid för mig att sluta förstöra dem när jag var klar.
Numera står jag för vem jag är. Eller kanske har jag bara lärt mig att distansera mig från människor så att de inte kan påverka mig?
Hedenvinds Bilder 