Vaknade sent och var otroligt trött så jag scrollade Shorts på YouTube. Där flödar en märklig mix varav en del känns riktade till mig (lite vin, lite Kamala, lite svarta hål och historia) men sen kommer alltid något random.
Idag ”dök” en man upp som talade om att inte ”neglect givers”.
Min första tanke när jag ser den typen av klipp är att det är någon som talar i egen sak. Någon som känts sig som en ”giver” men inte blivit uppskattad och nu vill läxa upp alla som utnyttjar givers.
Men jag undrar, upplever inte alla att de är givers?
Finns det inte en risk att alla dessa ”visdomsord” och peppningar bara skapar allt fler som bara ser allt från sitt eget perspektiv? Ser sig själv som offer istället för att se om andra känner samma sak? För min erfarenhet är att den andre kanske också känner sig som en ”giver”? Man har bara olika idéer om vad det innebär.
Jag tror många har en tendens att tycka att vi själv gör mer än andra. Men det betyder inte att det nödvändigtvis är sant. Ibland kanske det handlar om att vi inte är kapabla att se vad andra gör.
Jag försöker tänka så på jobbet – för ibland tycker jag att jag gör ”allt” men försöker påminna mig om att jag kanske inte ser vad de har gjort. Och de kanske tänker samma sak? Och även om det inte är sant, även om de ”aldrig gör något” och jag gör allt, så är det ju mitt val. Jag kan ju välja att låta bli. Det är ju inte deras fel att jag gör ”allt”.
Jag vet absolut att det finns människor där ute som behöver säga nej, och som behöver ställa krav, och som behöver stå upp för sig själva. Men även när det är sant så tror jag fortfarande på att se och försöka förstå andra människor. Risken är annars att man blir totalt självcentrerad med tiden.
Idag ska jag träffa min mor och berätta något om vår familjehistoria och behöver påminna mig själv lite extra om detta med att förstå andra. 😬
Hedenvinds Bilder 