Störst & Bäst

…i hela världen...

Jag har aldrig tyckt att det är viktigt att dela intressen med mina vänner, för man kan vara intresserad av samma ämnen men på helt olika sätt. Det är viktigare för mig HUR man tänker, och HUR man talar om saker än vad man talar om. Jag kan prata om vilket ämne som helst bara man gör det på ett sätt som ger ämnet en mening.  

Ett fenomen som fascinerar mig är folk som fixerar sig vid frågor om störst och bäst. Vilket vin är dyrast? Vilken producent är den bästa i världen? Vilken konstnär var mest känd? 

Svårt att inte tankarna går till Trump när man talar om detta, men jag tycker det finns överallt. Det är som att det inte finns något värde i saker om de inte används superlativ. Världens bästa, världens sämsta, aldrig förr har…

Jag kan sällan svara på frågor i stil med vad är världens bästa… Jag ser det som sensationslystenhet och som att man egentligen inte tar ämnet på allvar. Som att man bara vill beröra det så lätt som möjligt och sedan släppa samtalet. 

Dessutom tappar man ju trovärdighet om allt alltid är störst, mest och bäst. Ibland kan man spara lite på de stora orden så att de verkligen betyder något.