Politik

Jag har skapat en ”etikett” här på bloggen som jag kallar ”politik”. 

Jag tvekade länge, men nu när det är gjort så känns det självklart. 

Jag ser inte mig själv som en person som ”kan” politik. Jag brukade tänka att politik handlade om frågor som berör exakthet. Exakt hur mycket pengar ska skolan, vården, polisen osv ha. Det är frågor som jag tror ganska få kan svara på. Exakt hur vi ska fördela våra skattepengar kräver att man är insatt i de olika verksamheter för att förstå deras behov. Det är komplicerade saker och ofta tar folk ställning till det de själva har inblick i men ser kanske inte allas behov. 

Ideologi är en annan sak dock. Det är enklare. Ligger närmre filosofi (ett ämne som jag känner mig tryggare i). Men snart sagt alla kan nog förstå och ta ställning i ideologiska frågor. 

Jag minns att jag sa så till en person en gång som protesterade och menade att politik och ideologi inte ska skiljas åt. Jag pratade aldrig så mycket med personen så jag vet inte egentligen hur tankarna gick tyvärr. Men orden stannade kvar och växte. 

I och med SD:s framgångar har det som BORDE vara separerat som ideologi blivit politik. Allt som BORDE vara självklart är inte självklart. 

När jag säger BORDE menar jag att förarbetet är ju lagt. Allt från Athens första idé om demokrati till upplysningens syn på människan och hennes rättigheter. Vi borde vara redo för att leva lite efter dessa idéer.

Ideologin borde vara grunden i all politik. Men det är den inte. Hela världen tycks galen och så långt ifrån människovänlig. Så nej, politik är inte separerat från ideologi.

Min röst är liten och svag i världen. Men alla med en röst bör säga vad de anser vara rätt även om risken finns att ingen hör. För allt är bättre än tystnad.