Resor

Om man frågar vad folk har för intressen är det vanligaste svaret att resa. Men varför? Varför vill alla resa? Förvisso tror jag att man ofta svarar i slentrian. Har man inget annat intresse vill man ändå ge ett svar. Att svara ”resa” ger också någon form av flärd och världsvanhet. 

Nu kan man ju resa på olika sätt så diskussionen är rätt meningslös utan att först ha rätt ut hur och varför man reser. 

Jag känner en man som är ekonomiskt oberoende och som ständigt reser men i första hand för att cykla eller åka skidor. Han bor enkelt och dedicerar sin tid åt sina intressen. Jag känner en annan person som också reser mycket men som alltid tar in på de mest erkända och omtalade hotellen och provar alla intressanta restauranger. Jag känner ytterligare en person som cyklade ensam genom Europa utan något annat än en sovsäck och ett tält. 

Dessa tre exempel illustrerar hur olika man kan resa. Men det berättar om hur man kan resa, inte varför. Så varför reser man?

Det kan handla om att få mer erfarenhet och lära sig saker. Det är förvändande hur mycket som faktiskt är svårt eller till och med omöjligt att googla sig till. Ibland är resande den enda vägen till viss kunskap.

Men det kan förstås också handla om eskapism. Ibland i en mild form. Ni vet, det vi kallar semester. När man flyr sin vardag för att hämta kraft och ta nya tag när man kommer hem. Men det kan också handla om något djupare och mer existentiellt. Kanske behöver man undfly bekymmer eller sorg. Eller kanske som en vän till mig som reste för att glömma en obesvarad kärlek. Eller så kanske man bara behöver få perspektiv på saker i sitt liv. Genom att distrahera sig under en tid kan man bryta inrutade tankebanor.

När man gör en snabb googling om resor hittar man mest de där veckotidnings-lika artiklarna. Där man rabblar upp en massa floskler som om de vore sanna. Där utmålas resandet som något som förbättrar oss som människor. Vi blir mer självmedvetna, ödmjuka, empatiska och smarta säger de och ger några lama argument. 

Men man kan inte utgå från att man passivt blir en bättre människa av att resa. Bara för att man förflyttar sig till en annan plats blir man inte mer empatisk, mer självmedveten eller smartare. Det vore ju underbart om det vore så enkelt men det krävs lite mer än några tusenlappar för en flygbiljett och ett hotellrum för att uppnå dessa mål. 

Resor kan ske spontant eller planerat. Man kan planera sin resa miniminivå eller så låter man resan bli spontan och tar risken att saker går fel men får möjligheten att bli överraskad och upptäcka det man inte visste förutsättningslöst. Det blir hit-and-miss.