Medan jag sätter in mina nycklar i dörren undrar jag hur det kommer att dofta när jag öppnat dörren. Bor man i en lägenhet i en stad styr man inte alltid över dofter själv. En granne kanske lagar mat, eller någon har kanske smygrökt på balkongen. Men jag hoppas att det ska dofta hemma. Det doftar bara lätt trä. När jag sätter ner foten på golvet knappar det lite. Som om ingen gått där på länge och nu vaknar golvet till liv. Jag hade lämnat mitt lilla krypin välstädat så att det skulle kännas härligt att komma hem igen.
Jag har besökt 30 platser och åkt 352 mil. Jag vill berätta om resan men har inte bestämt mig för hur jag ska göra det ännu.
Så märkligt det är att när man rest är det som att man förväntar sig att allt ska vara annorlunda när man kommer hem. Men det är det inte. Gatstenar ligger där de alltid legat, och alla gör det de brukar göra. Varför tror man alltid att allt ska förändra sig när man är bortrest?

