Nemesis

Del Ett

Jag var med och drev en kampkonstskola för många år sedan. De första åren samarbetade vi med en man som var ledare för en annan kampkonstskola. 

Många upplevde honom som charmig, och kanske var han det. 

Eller kanske var det bara det gamla vanliga. För min erfarenhet är att väldigt många människor beundrar de som har makt, även om det bara är lite makt. Men många tycks vara benägna att snabbt inrätta sig i en hierarki. Och för den som har makten kan det kännas bra med all uppmärksamhet och ökade toleransen och frihet som följer.

Den första tiden gick det bra, även om man anade att han hade svårt att hantera att andra personer kunde vara kunniga eller duktiga. Speciellt svårt var det för honom att acceptera andra män i hans egen ålder. Han såg dem som ett hot och jämförde sig ständigt. 

Vart eftersom tiden gick erfor han några personliga motgångar, varav några var egenvållat, andra ren otur. Men motgångarna tog på hans humör. Han blev allt mer lynnigt. Han kände också att hans kunskap var ifrågasatt och istället för att steppa upp valde han att hitta olika ursäkter. Men har man makt har allt fler tolerans med någons tillkortakommanden. Så få reagerade på hans humör. 

Med tiden fann han att hans lynnighet gav honom fördelen att allt färre vågade ifrågasätta honom. För de flesta är rädda för människors ilska. De flesta viker för arga människor. Och de som inte ville vara tysta och vika sig slutade träna helt enkelt. Kvar blev de som var tysta och höll med.