Nemesis

Del Två 

Även om många ogillade hans metoder, hans temperament och attityd vågade få stå emot; inte bara för att ilska är skrämmande utan även rädslan att förlora sin egen position. För det är ett av problemen med hierarkier: man arbetar sig upp till en position (i detta fall en färg på ett bälte!) och sedan är man beroende av systemet. 

De flesta som var kvar kände till en början skam. Men skammen de kände drev dem att än mer ta hans parti, och söka efter argument för hans sak. Jag vill till och med på stå att man var villig att ta vilket argument som helst ologiskt eller inte. Sant eller inte. För man ville hitta ursäkter varför man valde att vara kvar. Man ville försvara sitt val. 

Det var som att bevittna en spiral där allt ledde neråt. 

Lögner för att försvara sig kom att bli vardag och den effektiva metoden att finna gemenskap genom att skapa fiender blev norm. Och fiender var de som vågade ifrågasätta. Det blev viktigt att jaga dem för de talade den sanningen ingen ville höra. Deras röster måste tystas till varje pris så att de som var kvar kunde få leva i sin lögn ifred, oemotsagda.  

I spåren av maktbegär och fåfänga, egoism och storhetsvansinne följer hämndbehov. Nemesis fick råda. 

Men det blir ohållbart med tiden och det imperium som han önskade bygga föll samman innan det var klart. 

Och hans hämndbehov och hans lista på sina fiender bara växte. 

Nu undrar jag. Känner man igen något av detta i något aktuellt som pågår i världen just nu?

upcoming: del tre