Men detta med hämnd…
Vissa är tveklöst mer benägna till den känslan än andra. Men varför är det så.
Jag kan bara minnas att jag känt behov av hämnd en gång i mitt liv.
Min syster som är äldre, otroligt smart och verbal retade livet ur mig ibland. Vid ett tillfälle ville jag hämnas. Min hämnd bestod av att jag tvålade in hennes tandborste. Jag förstod förstås att det var helt ofarligt men ändå fick jag en obehaglig känsla som om jag ville förgifta henne. Driven av mitt dåliga samvete tvättade jag ur hennes tandborste någon timme senare.
Jag tror att det är den enda gången i mitt liv jag känt något som kan liknas vid hämnd. Ångest som följde gjorde det inte värt det.
I allmänhet tror jag att de som lätt känner sig kränkta, som lätt känner ilska. De som inte litar på andra människor och som läser in mer negativt än positivt i människors beteenden är mer benägna till hämndkänslor.
Men det kan nog också handlar om maktlöshet och underläge. Så som jag kände som barn gentemot min syster.
Och det handlar nog om tomhet och ensamhet.
Imorgon forsätter jag skriva om hämnd och hur den kan se ut i dejtingvärlden.
Hedenvinds Bilder 