Mångfald

Antalet olika kulturer och sedvanor som existerar på jorden är svindlande många, och antal olika personligheter man kan möta en vanlig dag bara genom vänner är stor om man bara är öppen för att se det. Den enorma olikheten i hur vi har tänkt och känt genom historien, vad vi tyckt och vad vi gjort, den förbluffar. 

Mångfalden av vad mänskligheten kan vara är enorm och ändå talar många om könen som om det endast fanns två typer av människor. Kvinnor eller män. 

Jag har funderat på varför så många faller in i det tänket. Ibland har jag tänkt att det är lättja. Man orkar inte lära känna människor, det är helt enkelt lättare att bilda sig en uppfattning och sedan hålla i den. Ibland är det säkert så.

Oerfarenhet, brist på nyfikenhet och lättja. 

Men det kan nog också handla om att man vill försvara sig själv. Man vill liksom gömma sig i en grupp. Det är vanligt att man hör människor som skäms lite över något de gjort påpeka att de inte är den enda som är så. Man säger ”jag är ju som de flesta män, slarvig” eller ”vi kvinnor är biologiskt skapta för att shoppa”. Vi gömmer oss bakom gruppen istället för att ta ansvar.

Det är också en metod att hantera sin bitterhet på det motsatta könet. Om man klumpar ihop dem alla så känns det bättre att man varit utsatt för något ”genetiskt” istället för en individ. 

På så sätt är man helt oklanderlig själv. Man lägger ansvaret på en grupp. Jag har inte med saken att göra. Min handling är oberoende. Det är alla män/kvinnor som är dumma i huvudet.

Män som är ensamma och oförmögna att hitta någon kan gömma sig bakom idéen att ”alla kvinnor söker män med status och pengar” och kvinnor säger att alla män är svin. 

Men mångfalden i världen säger mig något annat. Mångfalden säger mig att vi alla borde försöka se vem som står framför oss. Att vi alltid borde försöka se vem det är som står där.