Jag har bott i Stockholm i fem år nu (visserligen är jag född och uppvuxen här men bodde länge på andra orter). Under de fem år jag bott här har jag mött och fått många nya vänner. Det som är intressant med att byta vänskapskretsar är att kulturen förändras. Vad som är norm, vad som är etikett och vad som är ideal skiljer sig. Och inte minst vad man pratar om.
Ett ämne som det talas om ideligen i mina nya kretsar är sex, men däremot sällan kärlek. Jag upplever att många har haft väldigt många sexpartners, men få några riktiga och kärleksfulla relationer.
Jag ligger på en relativt låg siffra och det kan gå väldigt lång tid mellan gångerna. Jag är ju vad som kallas ”demisexuell” (något jag skrivit om tidigare). Jag är inte ”proffsig”, kan nog inga ”tekniker” för jag vet inte riktigt vad man avser med det. Jag vill att sex ska vara passionerat. Jag vill vara i ett tillstånd där jag släpper mitt överjag och bara är ”Det”. För att det ska bli så stort som jag önskar behöver jag känna stark åtrå och jag vill att det ska ha en unik prägel. Något utvalt. Inte vem som helst. Jag vill inte att det ska vara utbytbart. Men med de kraven kan det som sagt gå långt mellan gångerna.
Det där att vilja välja ut en person bland tusen, ses ofta som ett romantiserande. Jag möts ofta av olika argument som är tänkta att övertala mig att släppa på mina ideal. Jag kan ofta känna mig ifrågasatt.
Men jag måste nog vara ärlig mot mig själv och erkänna att även jag har kanske fördomar. Det sitter förstås djupt inne att vilja erkänna dem. Men när de bubblar upp bestämde jag mig för att möta mina demoner. Vilka fördomar bär jag på och hur väl stämmer de mot den verklighet jag ser omkring mig?
Hedenvinds Bilder 