Under en period lyckades jag nästan bara gå på dejter med journalister eller författare som alla bodde på söder. En av dem var en författare som talade om sin framgångsrika bok halva kvällen för att sedan, mitt i en mening, plötsligt sucka fram ett ”ska vi inte ha sex snart?”.
Jag tror att jag dejtade fem-sex stycken som alla passade in i beskrivningen ”författare från söder” men det blev bara korta möten som jag min vana trogen flydde ifrån.
Men sen mötte jag en man som skrev på en bok (och förstås bodde på söder) men som jag mötte i sociala sammanhang och lärde känna lite pö om pö. Han var helt klart en tänkande person med en sarkastisk humor och en stor dos ”anti” som roade mig. Det visade sig dock att han var lite av en kändis i swingers-världen. Han hade haft många gangbang och gjort saker som jag inte ens närmat mig i min fantasi. Jag tror det var tidigt 2021 och jag hade förvisso mött många människor med alternativa livsstilar tidigare men ingen inom swingersvärlden (vad jag då visste i alla fall).
Det är inte lätt för mig att tillstå hur jag kände när jag fick reda på detta. Jag vill inte vara fördomsfull och än mindre en dömande person. Jag vill vara någon som är tillåtande för alla att finna sin väg – och det är jag! – Så tillvida att jag skulle aldrig förespråka ett förbud eller fördöma någons val. – Så till vida att jag politiskt aldrig skulle rösta på ett parti som hotade någons frihet.
Men känslor är inte åsikter.
Känslor kan vara svåra att hejda. De sköljer över som en våg. När jag hörde (med lite för många detaljer) av vänner om hur han levde sitt liv kände jag mig illamående. Jag kunde inte hejda känslan.
Men varför mådde jag så?
Förstå mig rätt, jag anser att samma rätt som han har att välja sin väg, samma rätt har jag att välja min väg. Att acceptera andras val handlar inte om att jag måste leva likadant. Jag har förstås rätt att välja att vara monogam. Andra har rätt att välja att vara swingers.
Jag skäms inte för att jag inte vill leva som han, jag skäms för att jag mådde illa av hans val. Jag önskar att jag bara kunde kallt konstatera att han valde sin väg. Jag hade inte behövt känna illamående.
Men vad var det jag upplevde så motbjudande egentligen?
Där och då hittade jag på tusen ursäkter att inte träffa honom igen. Men jag tror inte att jag riktigt klarade av att vara ärlig mot mig själv. Att erkänna att jag kände avsmak. Det är ju ingen rolig känsla att ha. Och ingen rolig känsla att tillstå att man känner.
Och jag kan fortfarande inte sätta fingret på exakt varför jag kände avsmak.
Kanske gick tankarna kring att någon som har haft många sexpartners och gjort allt man kan tänkas göra, är lite blasé. Allt är gjort och upptäckterna är få. Att det skulle innebära att det är svårt att skapa djupa känslor. Att det aldrig kan bli så stort och passionerat. Allt är ju redan gjort. Kanske stör det mig att det saknas något av det ”utvalda”, det speciella. Swingersliv är motsatsen till utvald och speciell. Men jag vet inte…
Idag mår jag inte illa av att höra om någons sexliv. Idag känner jag många inom swingersvärlden som jag ser som nära vänner. Men mer om det i kommande inlägg.
Hedenvinds Bilder 