Jag har en nära vän som brukar beskrivas som totalt vild och galen, och för henne är sex oftast okomplicerat. Det är en njutning och kul. På något plan tror jag att hon ser det som något socialt. Hon lär känna enormt många människor och upplever ständigt nya äventyr. Hon åker till något ställe i Provence (tror jag det är) där swingers möts under en vecka, och far till olika orter i Sverige på olika event. Vi lever olika liv hon och jag.
Men samtidigt beskriver hon att hon har svårt att bli kär. De är få som blir utvalda av henne på ett emotionellt plan. Så för henne är kärleken mer lik mitt sätt att vara. Av någon anledning gör det mig glad.
Men jag frågar mig, varför har det betydelse för mig att hon har svårt att bli kär och sparar liksom på den känslan till de som hon tycker verkligen är värda det?
Om hon inte vore så. Om hon hade lätt att bli kär och var lika ombytlig emotionellt som sexuellt vad skulle det spela för roll för mig? Vi är straight båda två.
Lägger jag mina värderingar på henne? Lägger jag mitt filter över mina ögon när jag ser på henne? Eller tolkar jag in att om man är ”kräsen” i kärlek så är man det även i vänskap? Och är att vara kräsen samma sak som att vara en lojal och trogen vän? (vilket hon verkligen är!).
Nu vill jag nog försvara mig lite med att säga att jag tror det finns en längtan hos alla efter bekräftelse och vara sedd i denna stora värld. Vi är så många och vi är så utbytbara. Att hitta en person som ser oss, fokuserar på oss är nog något alla drömmer om (även om det kan ta sig olika uttryck).
Att bli utvald av någon som ser hur speciell man är, finns det något större?
Och det gäller ju även vänskap!
Och vänner behöver man. För ibland blir jag skrämd av hur hård världen är. Att möta värmen från en vän betyder så mycket och ger hopp om världen.
Hedenvinds Bilder 