En kväll för några år sedan talade jag med ett par som beskrev att de levde i en TPE-relation. Jag hade aldrig hört begreppet tidigare och blev förstås nyfiken.
De började beskriva att de hade olika storlekar på allt. En stor mugg till honom en liten till henne. En stor och liten handduk osv. – ”Ok”, svarade jag och menade på att det knappast var extrem, snarare gulligt. Paret skyndade sig att påpeka att det var bara toppen på isberget. För TPE betyder Total Power Exchange vilket innebär i praktiken att han (i detta fall var det han) bestämmer allt.
Jag frågade förstås vad ”allt” innebar. Han beskrev att han hade full kontroll över hennes ekonomi. Återigen var jag inte särskilt imponerad. Jag har två långa relationer bakom mig var av båda varit fullt insatta i min ekonomi och vi hade i princip delad ekonomi. Paret såg lite frustrerade ut. – ”Jo så har många vaniljpar” svarade han med lite irritation. -”Men hade dina partners dina lösenord”? Frågade han lite utmanande. – ”Ja”, svarade jag. Det var ju alltid skönt att någon annan hade dem om man glömde bort dem. Och idag har en god vän mina viktiga lösenord.
Mannen spände ögonen i mig och sa ”får någon ha tillgång till din telefon eller dator?”. ”Vad menar du?” frågade jag lite förvånat. Mannen beskrev att han läste alla mail, alla meddelanden och tittade igenom allt som fanns på hennes datorn och telefonen när han så önskade. Då började jag förstå.
Jag upplever att jag har haft nära och intima relationer men jag skulle aldrig och har aldrig öppnat någons telefon eller dator. Det är ju som att titta i någons dagbok. Helt tabu. Och jag vill absolut inte att någon ska titta i min dator heller. Inte för att jag har hemligheter. Det är bara en fråga om integritet. Men han hade full tillgång till allt som kunde upplevas privat. Han till och med bestämde om hon fick gå på toaletten.
Även om jag fann det extremt var jag inte oberörd av tanken att leva så nära. Jag tror att många med mig ibland önskar att man hade någon som ibland vägledde lite i snårigheter. Att känna förtroende och tillit till någon som alltid finns där. Att ge sig hän till en person som man sätter i första rummet. Ni vet, man ger honom den godaste jordgubben. Lite så. Jag tänkte att det dessutom kunde finnas något sexigt i att känna någons ständiga närvaro. Att hela tiden hålla känslan vid liv.
Men vart eftersom vårt samtal fortsatte insåg jag att det inte handlade om sex. De hade förvisso BDSM-utlevnad, men inte sex. Och deras relation var snarare en ganska strikt och formel förmyndare och omyndighets– ”lek” än något annat. Den kändes lite kall. Jag kunde inte se att det fanns plats för obehärskad åtrå, passion eller starka kärlekskänslor. Men jag har också lärt mig att vi människor har så olika behov.
Det är märkligt, intressant och spännande hur olika vi är ändå.
Hedenvinds Bilder 