Jag har haft två lite märkliga och abstrakta känslor sedan barndomen. Idag ska jag försöka beskriva en av dem.
Jag minns att jag försökte fånga känslorna redan som tonåring. jag skrev poesi om dem. En av dem beskrev jag som att jag har en stor vas eller urna i min kropp som överfylls av en vätska så att det rinner ut över kanterna. Okontrollerat och ostoppbart.
Vätskan är varm och blir bara allt hetare tills den går över gränsen och nästan känns iskall. Men det är en befrielse och inte obehaglig kallt.
Hedenvinds Bilder 