Rör man sig i olika kretsar upptäcker man snart att det finns olika värdeord som hyllas och som alla snabbt anammar i den egna gruppen. Vi människor är ju flockdjur och gör ju oftast som alla andra.
I en av de kretsar jag rör mig i finns det särskilt två ord som ständigt återkommer. Två ord som stundom slitits tills de upphör bära på en betydelse. Dessa ord är: öppenhet (eller öppensinnad) och frihet. Alla använder dem, få menar dem.
Orden är ju dessutom så diffusa och breda att alla kan ju använda dem lite som de vill. För ibland upplever jag att det är själva orden som är viktiga, inte dess innehåll.
Men min upplevelse är som sagt att få verkligen menar dem. De är snarare skyddande ord som bygger en liten mur runt sköra hjärtan. Uttalanden om att man är rädd att förlora sin frihet är i nio av tio fall bara ett sätt att skydda sitt hjärta. Att hålla dörren stängd till hjärtat är ju lättare för då kan ju ingen annan stänga dörren åt dig.
Men frihet är många gånger ett annat ord för ensamhet. Oftast räcker det med att skrapa lite på ytan så hittar man just det. Alla längtar efter något djupare, men ibland gömmer vi oss bakom orden, bakom sex eller bakom plattityder.
Samtidigt tror jag att det finns de som är bortom hjälp. För man kan ju inte veta hur något kan vara som man aldrig har haft.
Orden kan också ofta användas som ett maktmedel. ”Jag trodde inte du var en så stängd person”…säger den som vill påverka någon att göra något mot sin vilja. ”Vill inte även du vara fri”…säger den som inte vill möta dig halvvägs.
Hedenvinds Bilder 