För några år sedan skrev jag en serie inlägg om bekräftelse. Om hur olika våra längtan efter bekräftelse ser ut, allt från vem som ger, till hur det ges.
Jag skrev också om behovet att ge bekräftelse som för många av oss är nästa lika stort som att få.
Men det finns ytterligare en aspekt och det är hur man tar emot bekräftelse. Många slår ifrån sig med stora gester och rodnade kinder. Själv har jag lärt mig (beträffande mitt yrke ) att stanna kvar med blicken, le och tacka men sanningen är att det är lika mycket ett skydd. Jag har bara lärt mig en metod att gömma mig bakom.
För ja, det är svårt att ta emot bekräftelse men ibland glömmer man att man kan behöva bekräfta den som bekräftade. Alltså, att visa tydligt att man uppskattade bekräftelsen.
Vissa människor tycks törsta efter bekräftelse men när de väl får den tappar de helt intresset för den som bekräftade.
Är det en otrygg anknytning som gör att personen drar sig undan efter bekräftelse? Är personen rädd att inte få det igen? Om det är så behöver ju hen mycket och ofta för att våga lita på bekräftelsen.
Men å andra sidan kanske personen bara utnyttjar den som bekräftar och när bekräftelsen är given så känner sig hen nöjd och tappar intresset för den som gav. Om det är så bör man nog vara mycket försiktig med att ge bekräftelse.
Och kanske ställa sig frågan hur det känns att inte få ge? Kan man leva med att inte få bekräfta någon?
Hedenvinds Bilder 