För några år sedan skrev jag en serie inlägg om bekräftelse. Om hur olika våra längtan efter bekräftelse ser ut, allt från vem som ger, till hur det ges.
Men det finns ytterligare en aspekt och det är hur man tar emot bekräftelse. Många slår ifrån sig med stora gester och rodnade kinder. Själv har jag lärt mig (beträffande mitt yrke ) att stanna kvar med blicken, le och tacka men sanningen är att det är lika mycket ett skydd. Jag har bara lärt mig en metod att gömma mig bakom.
För ja, det är svårt att ta emot bekräftelse men ibland glömmer man att man kan behöva bekräfta den som bekräftade. Alltså, att visa tydligt att man uppskattade bekräftelsen.

