Dans, fantasi & sensualitet

Jag har fått fantastiska komplimanger om mina målningar dessa dagar under konsttriangeln. Jag känner hur jag nervöst fingrar på mina ringar medan jag modigt försöker möta deras blick och visa tacksamhet. Det är inte alltid lätt att ta emot. 

När man möter många människor i en bestämd kontext blir det påtagligt hur många som ser samma saker. En av de vanligaste kommentarerna jag fått i år är att folk ser dans i mina bilder och jag har fått frågan om jag själv är dansös ett otal gånger. Det har inte varit min avsikt att måla dans så jag var lite förvånad men ser det som positivt. 

En annan vanlig kommentar är att många ser mina målningar som sensuella och sinnliga. Vilket förstås är mer givet. Och många upplever mig som fantasifull i mitt bildskapande. 

En av dagarna kom mina kära, kära vänner Eljo. Ett par jag känt i många år och som jag håller så mycket av. Bomans hotell är de mest konstanta i mitt liv, det är min familj, men jag håller Bomans separerat från mitt liv i stan. Som att mitt liv i stan är lite mer tillfälligt, något jag provar på. Men när Eljo kom ner kände jag att det betydde så mycket för mig. Som att det var en milstolpe i vår vänskap. För av alla jag mött under de åren jag bott i stan är de tveklöst några av de få som jag ser finns kvar i mitt liv i framtiden. De är två personer som jag aldrig kan få nog av att tala med. Jo uttryckte att han tycker att jag är en person som är på ”riktigt”. Som talar på ”riktigt”. Och jag kan bara säga att jag känner exakt samma sak beträffande dem.

Denna dag var verkligen speciell för efter att jag hade hängt med dem åt jag middag med min gudson. Vi skulle ätit med familjen men vi bestämde att vi behövde egen tid, bara han och jag. Han bor i New York så det kan gå långt mellan gånger som vi ses men vår relation bygger inte på tid. Det spelar ingen roll hur lång tid som går mellan att vi ses, vi tar vid där vi slutade och vi flyger i tankarna. Våra samtal kan få mig att rysa. 

När jag till slut la mig var jag tröttare än jag varit på länge. Så lång dag, så mycket intryck och så mycket känsla av närhet till människor. Det är sådana här dagar man vill bevara, stoppa in känslan i en burk och spara den till de där gråa dagarna. 

Ikväll åker jag hem igen, och det känns lite sorgligt.