Jag kan nog framstå som en drömmare, och i vissa avseenden är jag verkligen det. Jag är ju en romantiker (om än på mitt egna sätt) och älskar att fantisera.
Men jag skiljer på fantasi och verklighet!
I verkligheten är jag lite av motsatsen. Jag är ofta lite försiktig och avvaktande, säger ofta ”nej” eller möjligen ”kanske”. Jag dedikerar mig inte till saker om jag inte är beredd att genomföra dem.
Jag har svårt att förstå människor som talar om saker som om de ska hända men sen händer ingenting. Förstås måste man kunna tala om saker utan att de händer, för man provar ju saker i tankarna först ”Hur vore det om jag skaffade mig en egen vinbar?”. Men när jag väl kommit fram till att det inte är rätt beslut då slutar jag att lägga tid på den konversationen. Eller tvärtom, om jag bestämmer mig för att göra det, då är det så.
För om jag säger ”ja” till något då vill jag att det ska hända. Och då vill jag oftast att det ska hända omedelbart. Nu.
Jag har under mitt liv varit väldigt målmedveten beträffande vissa saker, bestämmer jag mig för något så är jag beredd att göra nästan vad som helst för att det ska bli av. Jag är ju lite antingen-eller. På eller av.
Men på sista tiden har jag tänkt att jag kanske ska prova att var någon annan. Våra personligheter är ju inte huggna i sten. Vi måste inte vara på ett sätt. Tror jag?
Hedenvinds Bilder 