Deviser

Jag har en devis som jag använt i flera år.

Jag uttrycker att jag önskar hitta en man som matchar mig intellektuellt, emotionellt och sexuellt.

Det är allt jag önskar. Om han är rörmokare, saknar hår och klär sig fult spelar ingen roll. 

Men deviser är problematiska. I verkligheten är det sällan så enkelt.

En nära vän höll på att gå i taket för några veckas sedan av längtan efter en tjej han träffar. Nu är han i ett eh… stadie. Jag tror att alla relationer är så i början – man känner mycket men plötsligt känner man ingenting. Man kan gråta hejdlöst ena veckan och nästa vecka rycker man på axlarna.

Det emotionella kan komma och gå och bete sig väldigt konstigt. Så är det nog för alla. Förstås finns det människor som inte vill känna, som är rädda för känslan, kanske är rädda att binda sig osv. Men det är inte riktigt det jag menar. Det är något annat.

Snarare menar jag att alla, även den som vill, kan tappa sin känsla. Men oftast är det bara tillfälligt. För kroppen orkar inte känna så mycket precis hela tiden. Kroppen behöver ibland gå in i en ”vilofas”. Men känslan kan komma tillbaka i fullkraft.

Det är då skyddsnätet ”det intellektuella” och ”det sexuella” kan rädda allt och få dig att stanna kvar (om nu dessa två saker är amazing nog att stanna för dvs).

Det är naivt att tro att man är exakt lika förälskad i en person hela tiden, särskilt i början. Man behöver tid att bygga upp känslor och skapa trygghet. Det är ju först när det är gjort som en relation verkligen kan börja leva, och man kan utforska saker tillsammans. Men man kommer att ha en fas av osäkerhet (det är ju trots allt en främling man har framför sig).

Så, om jag då skriver om min devis till att ”allt som betyder något är att man matchar varandra intellektuellt och sexuellt”. Blir det bättre? Nja… det är klart att det inte är så enkelt.  

För jag tar tillbaka vikten av det emotionella. För sanningen är att det finns ingenting som kan göra mig så upphetsad som att vara kär i någon. För det emotionella och sexuella är djupt kopplade. Visst kan man ha sex utan att vara kär, men det är ju ett passionslöst sex. Och för min del finns det inget större än att nästan bli vild i sinnet av längtan efter någon.

Men om nu känslorna svalnar, hur ska man se på det?

Kanske är det en bra fas att vara i. För när känslorna lägger sig kan man ta sig tid att se personens intellekt, egenskaper och karaktär.

Detta är en grafisk novell jag gjorde för några år sedan om ämnet