Min senaste skissbok har kommit att bli något annat än vad jag gjort tidigare i det avseendet att jag nu har delat in den i kapitel. Kapitel ett hete The Confidante, och nu har jag precis slutfört kapitel två l’heure bleue. Så nu står jag framför tomma blad som kommer att bli kapitel tre.
Att släppa taget om något är en konst. Men allt har sin tid…
Predikaren är en av de få verkligt njutbara läsupplevelser från bibeln, tillsammans med höga visan. Om än att Predikaren är lite tjatig, för en bit in i läsandet har man lust att säga ”yeah, got it”. Det är dessutom rätt bittert.
Några fraser har blivit bevingade ord, så som ”allt har sin tid”, ”inget nytt under solen” och ”allt är fåfänga”.
Även om tonen är cynisk så finns det stora sanningar i orden.
Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
För allt har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid.
Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. (Jag sa ju att han är lite tjatig!)
Hedenvinds Bilder 