Så många människor talar om att finna sitt lugn och inre harmoni. Buddhismen, yoga och snart sagt alla influensers upprepar dessa ord. Men jag undrar om det inte ibland är ganska tomma ord som sägs för de låter fint och djupt? Jag undrar hur många som verkligen tänker på vad det betyder? Är det så eftertraktansvärt egentligen?
Jag började med att fråga ChatGPT vad orden egentligen betyder.
Jag fick en rad svar varav ett fick mig att nicka instämmande: man söka lugn istället för stress. Låter rimligt; jag som hatar att stressa och uppskattar hur lite stress jag har i mitt liv! Jag kan äta frukost hur länge jag vill och hinner ofta med gymmet innan jag börjar jobba. Det är en skön livsstil.
Men resten… Låter som att man är ganska avstängd snarare än levande. Som att man inte vill att livet ska störa. Som att man inte vill bli berörd.
ChatGPT beskrev också att skillnaden på lugn och harmoni, (förenklat) är lugn är stillhet i nuet medan harmoni är balans i en helheten. Jag är inte principiellt emot vare sig lugn eller harmoni, men är det verkligen så eftersträvansvärt? Vill man inte ha mer än så?
Själv vill jag känna känslor. Starka känslor. Själv vill jag att marken ska skaka. Hjärtat slå. Jag vill skrika ut mina känslor och gråta ut dem. Jag vill viska fram dem och dela dem med någon som kan ge tillbaka samma sak.
Hedenvinds Bilder 