Någon som traumadumpar vänder sig ofta till vem som helst som råkade befinna sig i personens närhet. För vem som lyssnar har ingen, eller liten betydelse för den som traumadumpar. Det är nog en av de fällor som är lätt att gå i. Man tror att personen ger ett förtroende för det kan låta så. Men egentligen är det det sista det är.
Det är också lätt att tro att personen i fråga bara är ovanligt öppen och visar sårbarhet. Men man brukar snart märka att det är en envägskommunikation. Om de frågar tillbaka är det nästan alltid för egen vinning eller för att starta en konversation som snabbt leder in på dem själva.
Ofta ber den som traumadumpar om råd men de följer aldrig eller sällan rådet. För att be om råd är egentligen bara ett knep personen lärt sig att använda för att få ”prata” av sig. Få, om någon säger ju nej om någon ber om ett råd. Att på riktigt be om råd är en stor sak – för då tar man emot rådet!
Jag läste att den som traumadumpar ofta utsätter andra för något som liknar deras trauma. Alltså den som traumadumpar utsätter andra för samma övertramp, hämnd eller förtryck av olika slag. De skapar ofta intriger och sår osäkerhet i sin omgivning. Det är en del av deras försöka att få kontroll över sin egen situation. Det kan vara att vilja se andra bli utsatta för samma sak som de själva blivit utsatta för eller direkt utsätta någon för samma sak.
Del två kommer imorgon
Hedenvinds Bilder 