Förtroenden
Det är en process innan man inser att blivit utsatt av någon som traumadumpar. Och så måste det ju vara! Om man tror att någon traumadumpar varje gång någon ger ett förtroende kan man ju inte bygga en vettig relation med någon.
Men insikten är svår att bära för att få ett förtroende som man sedan inser inte betydde något kan lämna dig med känslan av att vara lurad.
Förtrolighet är ju något man ger till någon. Som en gåva. För ett förtroende handlar ju om att man lämnar ut sig själv. Därför spelar antalet personer man ”lämnar ut” sig till en stor roll. Ju fler man delar något med desto mindre värt blir det. För då var det ju lätt att ge förtroendet. Då var det bara en historia. Då var det tomma ord. I värsta fall till och med ett spel eller en förstås en traumadumpning.
Att verkligen (på riktigt) ge ett förtroende är lika stort som att få. Förtroende kan vara att man berättar något som man inte berättat för någon annan, men det kan också vara att visa känslor.
Och på samma sätt som att det är viktigt att förtroende som ges har någon slags ”äkthet”, så är det även åt andra hållet. Hur ett förtroende tas emot är avgörande. Det kan göra ont att känna att förtroende inte betydde något för den man gav det till.
Råd
Att skapa verkliga förtroenden tar tid. Jag tänker att efter att man delat förtroende så kommer nästa steg. Att lita på någon djupt nog att be om råd. Jag står själv i valet och kvalet om något som jag funderar på vem jag kan be råd av. För råd tycker jag inte man ska ta lättvindigt. Frågar man om råd är det för att få ett svar. Det handlar om ett samspel mellan två personer. Att ge och få.
Jag har inte känt mig sviken många gånger i mitt liv. Jag har haft många nära och kära vänner och pojkvänner som jag litat på. Men de få gånger det har hänt att jag känt mig sviken så har det varit otroligt svårt att bära.
Hedenvinds Bilder 