Det är en farlig idé att tro på the one, sa en vän till mig.
Ja, om man tror att någon är den rätte men som inte känner samma sak så kan det blir ”farlig”, för man kan fastna i ett limbo där man gör sig själv omöjlig för någon annan.
Samtidigt tror jag att det är lika ”farligt” (om det nu är ett korrekt ord) att vara för snabb i sina avfärdanden. Man måste ge människor chansen. Känslor kan ju utvecklas olika fort och det tar tid att lära känna en människa.
Men ska man tro på den rätte?
Jag tycker att det finns något stort i att våga tro. Något starkt i att hoppas.
Den tron får mig att känna mig lättare, modigare och ”renare” i hjärtat än att cyniskt avfärda allt som romantiskt dravel.
Tron på honom får mig också att känna mig lite mindre ensam. Nog måste det finnas någon där ute som är rätt för mig. Någon som är lite som jag.
🎶Kan jag verkligen vara så ensam? Som Kent sjunger.
Men hur vet man vem som är den rätte?

Men att finna den rätte är ju inte bara upp till mig tyvärr. Så under tiden får man ibland fokusera på annat. Just nu händer det kanske andra spännande saker i mitt liv. Håll tummarna för mig för jag längtar efter en liten förändring. Kanske, kanske, kanske slår den in…
