Ibland när jag känner mig lycklig måste jag uttrycka det fysiskt. I helgen fick jag ett besked som fick mig att hoppa upp och ner. Bokstavligen. Jag flög ner för trapporna och var tvungen att lägga band på mig själv väl ute på gatan. När jag kom till Gamla stan tog jag in på en gränd som var folktom så att jag kunde få springa och hoppa lite till.
Så varför detta behov av att hoppa och springa? Jo jag ska flytta!
Men förstå mig rätt! Jag har älskat att bo här i mitt lilla krypin; jag har älskat hur spartanskt det varit. För det finns något speciellt i att leva enkelt. Man lär sig att värdera de saker man har eftersom man inte kan samla på sig för mycket. Och det är som att man får syn på det viktiga i livet!
När jag skulle flytta in hit (2020) läste jag en del artiklar om att bo litet. De sa alla samma sak. Bygg på höjden, använd speglar och liknande självklara tips. Själv skulle jag lägga till: förändra ditt mindset. Gör saker lite långsammare och mer kontrollerat. Överfyll aldrig en låda eller en förvaring – för då har du inget utrymme att leta efter det du söker. Skriv upp var du förvarar saker som du sällan använder.
Men nu har jag bott här ganska många år (även om jag under denna tid varit i Trosa en hel del). Och jag är redo för något nytt. Gatan jag går på börjar kännas lång och varje gång jag känner för att ta en promenad känner jag mig oinspirerad eftersom jag kan alla vägar innan och utan.
Jag är redo för en förändring i mitt liv. Och det känns spännande, som att det kommer att förändra mitt liv djupare än bara en flytt för jag ser så många möjligheter.
Hedenvinds Bilder 