Det är intressant hur olika vi människor förhåller oss till det som är nytt. Min känsla efter att ha dejtat i många år och träffat många människor är att de flesta inte uppskattar nytt. Man lyssnar helst på samma musik som man alltid gjort, man ser hellre samma film eller serie igen än att titta på en ny osv. De som är så kan bli lite skeptiska mot de som gärna förnyar sig. Som att det vittnar om en illojal karaktär.
Sen finns det de som jagar efter nytt konstant. De är ofta människor som jag upplever behöver nytt för att dämpa ångest eller oro. Eller kanske för att det är en image man har. Man har en Bucket list som man jagar efter för att göra sig själv intressant men utan att egentligen utforska något eller uppleva något på djupet. Lite som de som reser ofta men bor och visas mest på hotellet.
Själv uppskattar jag nytt i lagom dos. Jag jagar inte nytt konstant för jag gillar att gräva djupt, men när jag ser tillbaka på mitt liv inser jag att jag har förändrat mitt liv mer än genomsnittet men utan att vara extrem.
Jag uppskattar ”nytt” i många skepnader. Förr eller senare tröttnar jag på musik jag lyssnat mycket på och söker efter ny (men det måste inte vara nyproducerat, men nytt för mig). På gymmet gillar jag att lägga till en ny övning med jämna mellanrum; det får mig att pressa mig hårdare och få upp intresset när det svalar lite. Jag har fått nya intressen många gånger i mitt liv även om en del är livslånga (som att teckna och måla). Och sexuellt triggas jag av nytt; inte en ny partner men nya upplevelser. Och jag har även förändrat mitt utseende en del genom åren (om än mindre när de andra sakerna jag nämnt).
Och nu längtar jag efter ett nytt boende. En ny livsstil. Ett nytt område. Dit jag ska flytta råkar vara det området innanför tullarna som jag känner minst – så det ska bli så spännande att utforska!

