Jag tycker att det finns ett djupt problem med självutvecklingstrenden. Det framställs ofta som att man automatiskt blir ”en bättre människa” genom att yoga, meditera och ”sitta på en sten” och tänka på sig själv.
Men man blir bra på det man övar på!
Och yogar man övar man sig på att bli smidig. Mediterar man kanske man kan finna ett lugn, vilket kan vara en början, men man blir inte en bättre människa. Och tänker man bara på sig själv blir man ju bara självupptagen.

Jag växte upp i 70-talets Sverige och Bamse-kulturen där samhället genomsyrades av idéen om allas likvärdighet och godhet. Vi trodde att alla var födda ”goda” och om de begick en ”ond” handling så fanns det en konkret orsak bakom .Jag måste erkänna att jag känslomässigt fortfarande har svårt att bryta den tron.
Men sanningen är att det finns direkt onda människor. Det är ett ord jag brukade undvika för dels är det så religiöst laddat och dels är det som sagt inte i min uppfostran att tro på onda människor.
Men det finns onda människor. Titta på nyheterna!. Och sedan följer den obehagliga insikten att om det finns onda människor så finns det förstås människor i skiktet där under. Och ett skikt under det.

Börjar man då titta sig runt på människor man känner så står det plötsligt klart att de existerar. De saknar empati. Saknar medkänsla. Saknar moral. De ljuger och handlar själviskt. De är aldrig beredda att göra något för någon annan. Tar aldrig ansvar för sina egna handlingar osv.
För definitionen av godhet måste nog vara något i stil med ”medmänsklighet”. Att kunna sätta någon annan före sig själv.
Jag har en vän som beskrev att en relation är som bäst när man äntligen kommer till den punkten att man kan ställa krav på varandra. Jag blev lite förvånad när han uttryckte det för de flesta uttrycker ju lite slentrianmässigt motsatsen. Men har han rätt. Att våga ställa krav och att klara av att ta emot krav är vägen mot att möta en annan människa.
Att klara av att avstå från något för någon annans skull är godhet. Vill man bli en bättre människa (om det är målet) så handlar det om hur man behandlar sin omgivning, om hur man behandlar andra. Inte att sitta på en sten och fundera på sig själv.

