Att se människan

-Du har alltid varit så plikttrogen! säger han och ler lite snett mot mig. Jag gör en urskuldande gest medan jag springer till en gäst. Det är mitt ex som spontant kom förbi mig på baren men jag hade fullt upp. Få känner mig så väl som han. 

Han är lite extra snygg och välklädd när han kliver in och jag gissar att han ska på dejt. Han lämnar mig ifred i mitt arbete och jag får lite dåligt samvete så jag skriver ett sms till honom så fort jag får tid. 

Vi är mycket goda vänner. Ibland säger hans mamma med en liten suck ”ni två, man kan inte få ett ont ord om någon av er”. Så är det. Vi är fortfarande lojala mot varandra. Jag tror aldrig den lojalitet kommer att ta slut. Han är som en bror för mig. 

Och vi talar fritt om dejting och kärlek. Det är intressant hur mycket perspektiv vi kan ge varandra. 

Han berättar att några av hans dejter har blivit arga på honom och det gör mig så frustrerad. Jag önskar jag fick chansen att tala med dem och förklara vem han är. Det är en så märklig känsla för det han berättar är så likt det många av mina tjejkompisar berättar – fast från andra sidan. Det står så klart för mig hur svårt det kan vara att förstå varandra. Och hur snabbt vi dömer varandra. Om de kvinnorna han dejtar bara visste vem han är skulle de stå över det där som de störde sig på. Då skulle de se hela honom för den han är. Då skulle de förstå vilken tur de har som träffat honom. Då skulle de se människan.

Kanske borde alla träffa varandras ex så att man fick chansen att förstå vad det är för människa man faktiskt har framför sig.