Mina sinnen upplever olika delar av verkligheten samtidigt. Ibland är kontrasterna stora. En regnig och blåsig septemberkväll tar jag mig in i T-banan bland mängder av människor. Det droppar från mitt hår och i resväskan har det bildats en liten vattensamling vid handtaget.
Vardag, känslor och musik står i full kontrast. För i lurarna spelar jag Tosca. Det är så stora känslor, så passionerat. Hon vägrar att ge sig till Scarpia för hennes kärlek är stark och trofast, så stark att hon går i döden för sin Mario.
Jag känner musiken intensivt i kroppen men runt om kring mig sitter folk som i trance, i tristess och kanske uppgivenhet. Eller är det så?
Kanske sitter de alla där, i sin egen värld och känner starka känslor, tragedi, förlorade kärlek och passion. Kanske är de alla en Tosca eller Mario?

