Indigo

Indigo är min sinnliga sida. Hon njuter av sina sinnen men är också känslig för dem, ibland överkänslig. 

Hon upplever dofter starkt, både de ljuva så väl som de obehagliga. Hennes liv kan därför vara full av njutning likväl som att hon känner sig fången i lukter hon upplever frånstötande. För de lukter som finns runt oss kan vi inte alltid välja.

Hon kan vara lika känslig för ljud som nästa skär igenom henne samtidigt som hon har ett nästan desperat behov av musik.

Hon har ett känsligt smaksinne som påverkat hela hennes liv. Och också skapat skamkänslor i henne.

Vissa material klarar hon inte av att bära mot sin hud, och hon vantrivs om hennes hud är torr. Hon har aldrig haft en fästing trots att hon gått i skogen  varje dag under många år, för hon känner dem krypa på sig. Ibland kallar hon sig själv för prinsessan på ärten för att hon vet att hennes hud känner lite mer än vad de flestas gör. 

Bli inte förvånad om du ser henne stå stilla och blunda en stund. Då står hon nog och känner vinden mot huden och doften av marken.

Hennes sinnlighet, hennes känslighet för alla sinnesintryck har funnit med henne så länge hon kan minnas. 

Av alla mina alter egon är hon den enda som inte bryr sig om kläder. Hon trivs naken. 

Ps. Det finns fler sinnen än fem men en del av dem är mer för Tristan än för Indigo.