Nova

Jag var på en glöggkväll i söndags. Vi som var där umgås i samma kretsar. En man frågade mig lite nyfiket hur det kom sig att han aldrig sett mig delta i några aktiviteter eller vara med en man, men ändå skaffat många vänner. Bland gästerna var en man som jag dejtat för länge länge sedan, men även om det inte ledde till något så har han funnits i periferin av mitt liv. 

Han tyckte sig därför vara berättigad att svara för mig. Han beskrev hur jag var första gången han mötte mig. Hur ofantligt nyfiken jag var; frågade alla jag mötte tusen frågor och ville prata med alla. Och han avslutade med att lägga till att jag inte hade varit redo för en relation för min nyfikenhet låg i vägen. 

Och han har rätt. Precis så var det. Jag sökte nog ingen partner- jag sökte svar. Har du läst min blogg under årens lopp vet du att jag har samlat så många historier (och har kvar en hel del som jag skrivit men aldrig publicerat… jag kanske ska göra det…)

Den sidan av mig, som drivs av nyfikenhet och vetgirighet. Hon har nu fått ett namn. Hon heter Nova. Hon är den minst känslosamma av alla mina alter egon. Hon kan nästan vara kylig. För hon är hjärnan.

Hon behöver förstå saker – på djupet. Hon samlar information och hon försöker ha ett öppet sinne för allt hon möter för att kunna dra korrekta slutsatser. Hon backar om hon har fel helt utan prestigeförlust. Hon vill bara nå sanningen. Hon hade nog kunnat bli forskare snarare än konstnär. 

Men hur illustrerar men den karaktären? Hur ser Nova ut? 

Mina tankar gick från forskare till vetenskap. Och steget därifrån till futurism är ju inte långt. 

Och vi vet ju alla att i framtiden klär man sig i vitt och silver 😁 

Nova representeras av en vit peruk som är den fulaste jag äger, men på bild ser den förvånat bra ut.