Imorgon ska jag presentera mitt tolfte alter ego och sedan är det bara fyra alter egon kvar. Jag måste erkänna att jag önskar att jag hade någon att prata med om dem. För de upptar så mycket av min tid och mitt engagemang just nu.
Men det är ju en väldigt udda sak att ägna sig åt när man är vuxen så jag skäms nog lite om jag ska vara ärlig. Men samtidigt undrar jag: är jag vuxen? En av mina kommande alter egon är barnet i mig. Mitt ex ex ex refererar ofta till mig som ett barn, och för en tid sedan sa en granne att jag har en ”ung själ”. ”Min Amanda” brukade vara övertygad om att jag var ett barn för hon bedömde begreppet barn efter hur man betedde sig, inte efter hur lång man var. För att ta några exempel.
När folk talar om mitt konstnärskap tar de ofta upp begreppet talang och påpekar nästan alltid att de själva inte kan dra ett streck. Jag brukar kontra med att säga att jag inte tror på talang och att skillnaden mellan mig och dem ligger i att jag aldrig växte upp. För alla barn målar, alla barn sjunger och dansar. Men med tiden slutar många med allt man gjorde som barn medan jag fortsatte.
Hedenvinds Bilder 