Bland det vanligaste komplimanger jag får, faktiskt både av män och kvinnor är att de tycker att jag är kvinnlig. Nyligen sa en ung man som jag känt i många år att jag är den mest kvinnliga kvinna han mött, vilket är rätt stora ord. Men vad betyder det? Vad är det som gör att jag uppfattas som kvinnlig?
Vad är kvinnlighet?



Samtidigt har många sagt att jag tänker som en man. Men hur tänker en man? Det finns 8,2 miljarder människor i världen. Skulle hälften verkligen tänka likadant? Är inte vår värld lite för mångfaldigad för att det skulle stämma?




Mitt alter ego Gwen leker med sin könstillhörighet. Hon nosar på något androgynt och även om det bara är på ytan, och kanske inte så blodigt allvar, så vill hon skjuta lite på sina gränser.



Vår schablonbild av män och kvinnor är att mannen är aktiv och kvinnan passiv, men Gwen är aktiv. Hon är kanske inte någon domina men hon kan driva och hon kan styra, för det är så hon också kan ge.
Men mest av allt vill hon bli sedd för den individ hon är.



Jag har mött många som känner att de inte är födda i rätt kropp. Gwen är inte menat respektlöshet för hur de känner och har det. Jag vet att jag har lyckan att känna mig rätt i min kropp.



Jag har lyckan att känna att jag ÄR min kropp, inte bara bor i den.
Mitt jag är inte fast i en kropp så som många upplever. Jag är tacksam för det och ödmjuk inför de som inte känner så. Gwen är bara något jag provar för att upptäcka saker inom mig själv och för att ”leka med mig själv”.

Avslutningsvis vill jag berätta att när jag frågade chatGPT om begreppet androgyn fick jag upp att chatGPT inte är gjord för att tillhandahålla den här typen av information. Jag frågade varför men fick klassiskt undvikande politikersvar. Det kändes overkligt och förstås extremt obehagligt.


