Intuition är något jag tror att vi alla har. Vi vet så mycket mer än vad vi kan formulera och än mindre bevisa. Men vi vet.
Problemet är att även om vi oftast har rätt, vem vet, kanske har vi alltid rätt? Så tvivlar vi på vår intuition. Särskilt om den säger oss något negativt.
Vi vill ju förstås inte tänka negativa tankar om människor så trots att vi egentligen vet så slår vi ifrån oss in i det längsta. Trots att vi har den där rösten inom oss som viskar sanningen.
Och så måste det vara. För tänk om vi har fel. Då har man dömt någon som är oskyldig.
Men det kommer en punkt när man också måste se sanningen. Då behöver man stålsätta sig för det är lätt att klandra sig själv med tankar som ”jag visste ju det, varför lyssnade jag inte på mina instinkter”.
Men det är ok att begå misstag. Och jag tror inte man ska bära med sig dessa med skamkänslor i framtiden. Inte söka efter tecknen hos andra utan bara vara snäll mot sig själv och säga. Det är ok att begå misstag.

