Överflöd av Tid 

Medan jag låser min ytterdörr, på väg till gymmet, tycker jag mig höra något. Jag tar av mig mina hörlurar och jo, där va det igen. En röst som ropar. Jag springer ner och där i dörröppningen sitter en äldre dam i rullstol och ser olycklig ut. 

Hon ber mig komma in och hjälpa henne. Hon verka lite förvirrad och osammanhängande. Men när hon frågar mig efter mitt namn och jag svarar ”Karin Hedenvind” så svarar hon omedelbart ”Hedenvind-Eriksson”. Ja svarar jag, det var min morfar.

Min morfar var på sin tid en känd författare men numera är han bortglömt och inaktuell. Men hennes generation minns. Jag lät henne ta tid på sig att samla sig eftersom jag gissade att hon snarare var stressad än snurrig, vilket jag baserat på ovanstående. 

Jag förstod till slut att hon hade brutit benet och att hon hade svårt att ta sig över trösklarna hemma med rullstolen men trösklarna skulle inte tas bort förrän nästa vecka. 

Nu behövde hon in i köket för att kunna ta sin medicin och så behövde hon hjälp att plocka in disken också. Jag står där i hennes kök och småpratar med henne medan jag plockar in tallrikar och muggar. 

Jag lovade komma tillbaka imorgon innan jobbet men på vägen hem från gymmet kom jag på att jag inte tänkte på vilken våning jag var på 😬 Så imorgon får jag knacka dörr ☺️

Men något hände med mig idag… 

Igår skulle jag åkt till Trosa men ovädret omöjliggjorde det. Jag fick lov att vända om hem igen men får på vägen ett meddelande från en ganska ny vän som ville komma på spontanbesök. Det kändes roligt att inte vara tvungen att säga nej. Jag hade ju plötslig dagen fri.  

Det kändes som att jag istället för att jaga tid, hade all tid i världen. Och samma sak kände jag när jag hjälpte damen. Jag stod där helt befriad från stress. Om jag kom till gymmet en halvtimme-timme senare än jag tänk spelade igen roll. 

Nu sitter jag på ett café och skriver. Dricker grönt te och åt just en chokladbiskvi (tänk jag minns dem som godare än vad de är). Ikväll kommer kanske min vän Alt och hänger en stund. 

Livet kan vara ganska bra ändå när man bara frigör lite tid som inte ska fyllas upp av något viktigt. När tiden känns irrelevant. När man känner som att man har tid i överflöd.