Ett godtroget(?) alterego
Jag har alltid varit skeptiskt till begreppet ondska.
Jag har många gånger tänkt hur problematisk idéen är att en del människor skulle hamna i helvetet och andra i himlen. Hur avgörs en sådan sak? Vart man än väljer att dra gränsen kommer ju alltid någon vara precis på mållinjen. De kommer vara nästan tillräcklig goda för att komma till himlen men inte riktigt tillräckligt. De blir ju då nästan än värre straffade än den mest onda.
Dessutom vad är ondska?
Jag tror inte att någon föds ond. Jag tror inte på ondska i sig. Men det är en tro, inte en övertygelse. För när man slår på nyheterna kommer tvivlet.
Under de senaste fem år har jag mött väldigt många nya människor från bakgrunder som är väldigt skilt från min egen. En del av dem har rubbat min tro. För jag har mött så många som ljuger och bedrar med nästan en njutning och lust. Jag har sett människor göra sadistiska saker mot varandra på olika plan. Människor som får mig att undra om de har empati. Och efter de tankarna kommer än svårare tankar. Tänk om det är jag som har fel, tänk om det är jag som dömer andra? Ibland önskar jag att jag hade ett facit, att det fanns tydliga säkra svar.
Ibland måste jag dra mig undan, från nyheter och från allt. Andas lite.
Ibland önskar jag att jag kunde vara den jag var som barn. Att livet mest handlade om att ligga och rita på golvet och klä ut sig till en prinsessa.
Ibland önskar jag att någon tog min hand och sa: ”det goda är alltid lätt att separera från det onda, det finns ingen som är nära mitten utan allt är svart eller vitt, man behöver aldrig tvivla! Och det goda kommer alltid att segra i slutänden”.
Mina andra alter egon skäms lite över henne, men hon finns ändå där. Helt befriade från cynism och med sin tro på människan. Och sin önskan att få klä ut sig till prinsessa.
Jag fyller snart år och jag önskar mig fred på jorden och en fin prinsessklänning. ☺️
Hedenvinds Bilder 