Kärleksspråk

Idag fyller jag år. 

Det fick mig att tänka på kärleksspråken. När jag första gången hörde talas om dem blev jag djupt besviken för jag tyckte de var så banala, men också haltande. 

Låt mig börja med ”haltande” 

Att jämföra att vilja spendera tid och ge beröring med gåvor fann jag absurt. Jag såg det som haltande och ojämnt och undrade vem som skulle välja gåvor som sitt kärleksspråk. Nu är kanske inte tanken att man ska välja? Man kanske snarare kan se det som att vi behöver fylla alla kärleksspråk för att få en välmående relation. 

Men där och då kritiserade jag stark gåvor som kärleksspråk. Dock känner jag idag att jag vill nyansera den kritiken. Gåvor får naturligtvis inte ersätta eller vara det enda kärleksspråket. Men något jag då inte såg, men som jag ser nu, är att en gåva vittnar om att någon tänker på dig även när ni inte ses. Att någon anstränger sig för att sätta sig in i vad du kan tänkas uppskatta och att man sedan tagit sig tid att ordna med presenten, det är faktiskt rätt stort. 

Jag har både fått och gett adventskalender i form av små presenter. Att få ihop 24 stycken presenter kräver ett ganska stort engagemang. Det är faktiskt en kärlekshandling. 

Det banala 

Men min besvikelse då på hela konceptet? Jo, jag tyckte de var så simpla och banala. Det finns så många andra aspekter på kärleksspråk. Idag tar jag bara upp ett av mina exempel och som är viktigt för mig.

Förtrolighet och det unika som kärleksspråk

För ett av mina kärleksspråk är förtrolighet och ärlighet. Att möta någon som vågar och ger förtrolighet är något jag ser som otroligt stort. När någon säger något i stil med ”jag berättar detta för dig men skulle aldrig berätta det för någon annan”. Eller påpekar att vi har en extraordinär relation, där vi delar djupa tankar och förtrolighet. Det är stort för mig. Och jag ser det som en kärlekshandling. Och då talar jag inte bara om kär-kärlek utan även vänskap. Och en stor del i detta handlar om att man har något unik, något som är svårt att ersätta. Och vem vill inte vara sedd så? som något unikt, svår att ersätta eller kanske till och med omöjlig att ersätta?